Jag hatar dig för allt ont du gjort mot mig.
För allt gott.
För all kärlek du gav mig, och för ditt svek.
Jag hatar dig för att du inte bryr dig.
För att du enbart tänker på dig själv.
Jag hatar hur du såg på mig.
Hur du visste allt. Hur du tog i mig o vad du sa.
Jag hatar att du inte ångrar dig
Att du pratar med mig som jag aldrig betytt något.
Jag hatar dig så mycket. Så fruktansvärt mycket.
Allt är en lögn. Jag vill inte alls att du ska bli lycklig.
Jag vill att du för evigt ska få lida för det du gjort mig.
Du sa att du älskade mig, även om jag visste att du inte gjorde det.
Du älskade inte mig. Du älskade att ha någon att trampa på.
Någon att bestämma över.
Någon du kunde gå till när det passade dig.
Jag hatar dig för det.
Jag hatar dig för att du utnyttjade mig och slängde mig i skiten
när jag som minst behövde det.
När du va färdig. När du pressat ur den sista skvätten självförtroende
ur min kropp som du föraktade djupt.
För att du släckte lågan i mina ögon med enbart dina ord, Med din blick.
Jag hatar dig för hur du sakta men säkert
drog mig längre och längre ifrån mig själv.
För att du fick mig att inse att jag inte var någonting värd.
För att allt med mig var fel, och för att du framstod som så jävla rätt.
Jag hatar dig därför att du aldrig kommer förstå
varför jag skulle hata någon som du